14. Bindning & omslag

Är boken inte bunden är den ingen bok. Det finns flera sätt att binda samman en bok. Det ursprungliga är som det låter just att binda eller sy samman sidorna i boken. Till bokens band hör också omslaget. Idag är limbindning det vanligaste sättet att fästa omslaget på boken och numera är böcker med hårda pärmar allt oftare limbundna. Till skillnad från den traditionella trådhäftningen där man i ryggen syr samman ihopfalsade ark, som regel 16 sidor åt gången fogas vid limbindning sidorna samman som lösa blad med limmet i bokryggen.

Böcker kan ha mjuka eller hårda pärmar. Den enklaste, och billigaste, inbindningen är limbundna böcker med mjuka pärmar, liknande pocketböcker. Böcker med mjuka pärmar har normalt tryckt utsida och kan även ha invikta flikar (s.k. danskt band). En bok med mjuka pärmar behöver nödvändigtvis inte vara limbunden utan kan om den behöver tåla mer slitage vara trådhäftad.

Det tryckta omslaget kan skyddas genom laminering eller med lack. Pärmen på hårdbundna böcker kan också kläs med klot (tyg) eller skinn eller en blandning av dessa.

När du ska skapa omslaget till en bok med tryckt omslag är det viktigt att du räknar med bokens rygg vars bredd beror på sidantalet, papperstjockleken och bandtypen. Du måste också räkna med skärsmån om du använder bilder eller tonplattor som ska gå ända fram till papperskanten (det gäller också för »utfallande« bilder inne i boken). Här kan du få hjälp av tryckeriet med de mått du behöver. Böcker utan tryckt pärmöverdrag brukar ofta förses med ett löst tryckt skyddsomslag. Böcker med hårda pärmar har också ett särskilt ark över första och sista uppslaget i boken där pärm och inlaga är fästade i varandra. De kallas för för- respektive eftersättsblad och kan antingen vara pappersfärgade eller tryckas med ett lämpligt motiv eller färg.

-> Nästa: 15. Gyllene snittet

© 2007-2008 Bokprojektet & Mart Marend