1. Typsnitt

Typsnittens utseende har en lång historia. Bokstavsformerna var från början beroende av hur texten framställdes då de höggs i sten eller präntades med gåspenna. Trycktyper har skurits i trä, gjutits i bly, exponeras genom filmnegativ eller som i dag då de genom matematiska beräkningar skapas som bilder i en dator.

Förenklat kan huvuddelen av alla typsnitt delas upp i två grupper antikva respektive sanserif. Det som skiljer dem åt är att antikva typsnitt har serifer (klackar) samt att de är uppbyggda av olika grova staplar till skillnad från sanseriferna vilka, som namnet anger, saknar serifer samt har mer jämntjocka staplar. Nedan ser du två antikva typsnitt: Garamond och Times samt två sanserifer: Helvetica och Arial.

De antikva typsnittens mer varierande bokstavsbild gör dem mer lämpade för längre löpande text. Exempelvis i romaner.

Ett gott råd är att i en och samma trycksak använda få olika typsnitt och inte i för många olika storlekar och varianter, som kursiv, fet etc. Kort sagt undvik att bilden av texten blir orolig eller rörig. Använd ett antikva typsnitt för den löpande brödtexten. För kapitelrubriker och mellanrubriker kan du använda en sanserif.

-> Nästa: 2. Grad/storlek

© 2007-2008 Bokprojektet & Mart Marend